Smärtan

Jag saknar dig varje dag, men vissa dagar tar smärtan över mer än andra. Jag ångrar så mycket under tiden med dig, inte något vi gjorde utan snarare allt vi inte gjorde, att jag inte tog vara på tiden med dig mer. Att jag tog det för givet att du skulle finnas med mig en mycket längre tid. Jag saknar din härliga inställning till livet som du alltid lyckades smitta av till mig och andra när vi som bäst behövde den. Jag saknar att känna när du kom till arbete när jag gjorde saker rätt i sadeln, man fick alltid det som ett kvitto från dig så fort man gjorde rätt och det fick en att sträva efter att hela tiden bli bättre. Jag önskar jag fick rida dig igen, ett härligt dressyrpass på dig eller en tur på västeråvägen på dig bakom Rebecca och Meizi. Jag tror ingen fattar hur mycket jag saknar dig, eller hur mycket din död förändrade mig ända in i själen. Om jag fick en ny chans skulle jag ge dig allt... men jag får aldrig en chans med dig igen. Åh, vad jag saknar dig...
 
 

Min dagliga påminnelse

(null)

Pärlby Kluring

 
 
 
 
Lite hagmys med lilleman från igår