Thoughts in the twilight

Livet är en gåta
utan klara svar.
Ibland så vill man gråta
tills ingen tår finns kvar.
Ibland så vill man skratta
så magen nästan värker.
Och det ligger nåt i klyschan
"det som inte dödar dig stärker".
Jag har inga svar
på hur livet ska va.
Ibland så mår jag kass fast jag egentligen mår bra.
Ibland mår jag rätt bra trots att allt omkring är fel
Och ibland så klaffar allting, varenda liten del.
Ibland förstår man inte varför saker sker
det är då jag drar mig undan, sluter ögonen och ber.
Jag kanske ändå inte fattar men det ger mig ro
Det är därför som jag genom allt ändå väljer att tro.
Nu vill jag blicka framåt, se en ljusare front
vill lätta trycket på hjärtat, se min nya horisont.
För hjärtat väger tungt nu, som bly uti min kropp.
Av beslut som måste fattas och energi som säger stopp.
Men vi tar en dag i taget, och jag vet ju att jag här
Har människor runt omkring mig som bryr sig och har mig kär
Det lilla är så viktigt, de små sakerna som finns.
För det är leenden i mörkret, och omtanken man minns.
Nu så ska jag sova, och glädjas i mitt sinne
Åt att hålla knatteläger som ljusnar upp mitt minne.
För när man inte orkar tänka på allt som pockar på
Är barnaskratt den bästa medicin jag kan komna på.

1

Whatever

Inte mycket som står rätt till just nu med mig, varken psykiskt eller fysiskt. Och det har det inte gjort på ca 4 veckor. Orkar inte låtsas som nåt annat. Helst skulle jag vilja försvinna från jordens yta.
För jag orkar inte.
Men blir läkaren på tis. Hoppas på lösning för det fysiska då.

Har turen att ha så fina jobbarkompisar. En av de äldre av dem fångade verkligen upp mig igår, fick mig att släppa ut allt, förstod, fick mig att inte känna mig sådär fullkomligt värdelös och ensam. Fick mig att lösa upp några knutar.

Garnnystanet i min mage som ger mig det här trycket över bröstet, lite extra ont i magen och en sån uppgivenhet, är inte löst och utrullat på något vis men det är i alla fall påbörjat. Någon hjälpte mig att dra i en ände som jag nu får fortsätta dra i, hur svindlade och sockerdricka-i-domnande-ben det än känns.

Jag kommer tillbaka. Förr eller senare.

Vindruvorna

Mina vindruvor. Ni som har mitt hjärta, jag saknar er så ♥