Pray for Sthlm

Blir alldeles kall när jag tänker på gårdagens terrordåd i vår fina huvudstad. Jag var i säkert förvar i stallet o min pojkvän på sitt jobb. Men man blir ändå så orolig - tänk om ngn av våra nära befinner sig där? Mitt i kaoset?
tänker på att för en vecka sen så kom Evelina till mig via bussen till t centralen, dock lite tidigare på dagen men ändå. Hon var där. Precis där allt hände. Vilket vi alla är titt som tätt. Vi pratade om att gå ut o käka i stan denna helgen, jag o min pojkvän med några vänner. Fredag eller lördag. Vi struntar i det nu, vi stannar hemma o tar hand oM varandra lite extra. Och tänker på de soM drabbades igår. Både offer som dog eller skadades fysiskt o de som upplevde kaoset på plats. Mardröm.