du vet ingenting om mig

 
 
Shit.... Det har varit ett omtumlande år. Det började helt fantastiskt med förlovning vid 12 slaget. Min underbara pojkvän som jag älskar mest av allt och nu även min blivande man. Finns inget som göär mig lyckligare än den tanken.
 
Sen har det varit sina turer. Jag säger inte att detta varit ett dåligt år. Nejdå, men det har hänt mycket. Både på insidan och utsidan. Jag har lärt mig mer om mig själv, fått acceptera att saker inte alltid går som man hoppas, och insett att man är starkare än vad man tror. Det är svårt att veta om man ska följa hjärtats eller hjärnans röst men nånstans måste man ändå lita på att de där viskningarna man har på insidan - de finns där av en anledning. Jag fattade ett svårt beslut när jag sålde Corall. Det skär ännu i hjärtat och jag saknar honom så. Det är ett sår som för alltid kommer blöda men man lär sig att leva med det. Leva med saknad o smärta. Min fina bästa vän - förlåt för att jag svek dig och att det inte blev vi 2 för alltid. Jag ångrar mig ibland - kanske lite för ofta - men jag vet att han har det superbra och det är den enda trösten i allt detta. Att jag vet att han mår precis så bra som han förtjänar.  
 
 
 
Inget ont som inte har något gott med sig. Så som det så klyschigt heter. Man måste välja att försöka se positivt på allt som sker i livet. Välja att vara stark och kämpa även när det känns hopplöst. Känna efter vad som gör mig lycklig och greppa efter de där stunderna, de där känslorna som ger livet glans. nånstans här i den känslan kom Kluring in i mitt liv. Det är svårt att beskriva för människor vad exakt en häst kan betyda för en. Det är inget som jag ens längre orkar ge mig in på att försöka förklara. Kan bara säga att jag ser fram emot på torsdag när jag och min ena Sindarve syster Frida åker och hämtar hem den här filuren. Välkommen till familjen Kluris 
 
 

Varm i hjärtat

 
 
 
 
Hejat på corall på tävling och fått dagsfärska bilder från Klurings uppfödare. Lycklig!
 
 

Goals

 
Dröm att ha en liten flock som denna i hagen. Ser ni att Kluring nästan är lika hög som pappa? Det är dom 2 mittersta rumporna på bilden.
(bild stulen av uppfödaren)
 
Nu är det bara 2 veckor kvar tills vi får hämta hem honom! Första gånger Kluring träffar bruna hästar - undrar hur han hanterar det? i hans värld finns bara gula hästar en så länge. Men han vänjer sig nog med sina nya vänner.
 
Helgen som kommer ska jag ta det lugnt, vila min onda fot, gå på dejt med min kille o se Det på bio (livrädd för clowner så vet inte hur jag ska klara det...) och heja på Corall som ska tävla hoppning på söndag.